Open this publication in new window or tab >>2018 (English)In: DIN - Tidsskrift for religion og kultur, ISSN 1501-9934, no 1, p. 138-157Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]
The concept of al-mahdī is one of the most important theological ideas in Shiʿism. Its literary meaning is ‘the rightly guided’, and this is how it was probably used in the first decades after the Prophet Muhammad. In Twelver Shiʿism it has come to denote the hidden Imam, who will one day return to redeem his followers and restore justice on earth, and in that sense it is akin to the Christian idea of the Messiah. Among scholars of early Islam there is near consensus on the view that the transition of meaning, from its literal meaning ‘the rightly guided’ to an eschatological redeemer, occurred with the Shiʿite rebel leader al-Mukhtār b. Abī ʿUbayd (d. 686) when he applied it to Muhammad b. al-Hanafiyya, the son of ʿAlī. In the present study I will contest that view. I will hold that, while it can be established from the sources that Mukhtār probably spoke of Ibn al-Hanafiyya as al-mahdī, they do not support his use of this title in a messianic sense. This eschatological meaning can only be verified soon after his death.
Place, publisher, year, edition, pages
Oslo: Novus Forlag, 2018
Keywords
Islam, Shiʿa, Mukhtar, mahdi, eschatology, Islam, Shiʿa, Mukhtar, mahdi, eskatologi
National Category
History of Religions
Research subject
Intercultural Studies, Nutida shiitiska auktoritetsförhandlingar; Intercultural Studies, Hämnd eller martyrium! Berättelsen om Botgörarna som en länk till Shi`ismens tidiga utveckling.
Identifiers
urn:nbn:se:du-24623 (URN)
Projects
Nutida shiitiska auktoritetsförhandlingarHämnd eller martyrium! Berättelsen om Botgörarna som en länk till Shi`ismens tidiga utveckling.
Funder
Swedish Research Council, 2012-00822
Note
Begreppet al-mahdī är ett av de grundläggande teologiska begreppen i shiʿitisk islam. Det betyder ordagrant ’den rättledde’, och det var troligen så ordet användes under de första årtiondena efter Muhammads död. I den shiʿitiska tolvsekten har ordet kommit att beteckna den dolde Imamen som en dag ska återkomma för att rädda sina anhängare och återställa rättvisa på jorden – en slags messiasgestalt. Det råder nära nog konsensus bland de forskare som sysslar med tidig islam om att den som först använde ordet al-mahdī i dess eskatologiska betydelse var den shiʿitiske rebelledaren al-Mukhtār b. Abī ʿUbayd (d. 686), när han tillämpade det på Muhammad b. al-Hanafiyya, en son till ʿAlī. I denna studie ifrågasätter jag denna uppfattning, och argumenterar för att det visserligen kan beläggas att Mukhtār använde titeln al-mahdī för Ibn al-Hanafiyya, men inte att han använde den i en messiansk bemärkelse. Den betydelsen kan inte beläggas förrän strax efter hans död.
2017-03-222017-03-222021-11-12Bibliographically approved