Dalarna University's logo and link to the university's website

Syftet med detta kapitel är att bidra till en dialog gällande forskningsetik utifrånsåväl juridiska som humanistiska aspekter. Exempel hämtas från dilemman somuppstått i etnografiskt inriktade studier där deltagarna är andraspråksanvändareav svenska och där många har begränsad erfarenhet av formell utbildning ochanvändning av skrift. Det kan vara svårt att ge forskningsinformation på ett sättsom elever med olika bakgrund förstår, särskilt vad gäller konsekvenserna avinformationen, av att delta i forskningen och vad det betyder att vara anonym.En utgångspunkt för kapitlet tas i begrepp som rör etisk omtanke samt i begreppsom rör samtycke och som utvecklats inom forskning om och med barn: inlärtsamtycke och samtycke som pågående process. Samtliga begrepp behandlar på ett ellerannat sätt den makt forskaren har i relation till deltagarna. Vidare diskuteras hurdeltagares eventuella utsatthet eller sårbarhet behöver ses i relation till denaktuella kontexten snarare än utifrån på förhand definierade kategorier.Avslutningsvis belyses forskares ansvar för att hela tiden göra etiskaöverväganden i sin profession och att dessa innebär en ständig och systematiskreflektion och en mängd val. Vi ser ett samhällsintresse i att etnografisk forskninggenomförs i andraspråkssammanhang där deltagarna i olika avseenden kanbetraktas som i en utsatt position. Detta ställer krav på utveckling av nu användaformer för samtyckesförfarande.

This chapter introduces the multiple approaches to literacies in the age of mobility, constructing the points of departure for the volume. The overall objective is to offer insights into questions related to learning and the use of literacies by migrants in post-migration settlement. The focus is set on literacy practices of adolescents and adults who have migrated, temporarily or permanently. The concepts of mobility and literacies are discussed and problematised in relation to the narrative of Rizgar, an adult migrant who left Iraqi Kurdistan and settled down in Sweden. The complex instantiations of mobility and literacies are discussed. Finally, we present the chapters in the volume by highlighting common themes and affordances as well as their contribution to the overall aim of the volume.

The aim of this article is to generate knowledge about an MTT classroom in a Swedish elementary school and MTT is positioned as a safe space for translanguaging. By studying a school context as a potential translanguaging space, our focus is mainly on two dimensions of space: the physical, including the material space of MTT, and the social, including safe spaces in MTT. The material is mainly from one selected Kurdish MTT classroom, in the form of field notes from lesson observations, photographs in the classroom interior, video recordings co-created with the MTT teacher. This classroom may be perceived as a space where Kurdish dominates, while being included in a Swedish-dominant school setting. This Kurdish space has borders that are physical and related to the scheduled lesson in the specific classroom. Both students and the teacher pass the door and through this shift language practices. Linguistic landscaping as a method, in combination with the collective reflection between the researcher and teacher, added another dimension to the study of MTT. Schoolscaping made language hierarchies and the language policy of the school more concrete and visible.

The aim of this chapter is to explore teachers’ views of the potential of translanguaging pedagogy (García, 2017) in working with literature in basic second language learning and literacy instruction. The study was conducted among teachers in a learning programme targeting adult immigrants who lack basic competence in the dominant language, in this case Swedish. Following a collaborative research design, the material analysed consist of group conversations with the teachers, observation protocols, teaching material and teachers’ evaluation. Using the model of continua of biliteracy as a framework, the study indicates a shift towards translanguaging pedagogy as teachers created a space where students could use their voice and agency to talk about their own experiences of migration and settlement in Sweden using varied linguistic repertoires.

Syftet med denna studie är att utifrån ett kritiskt perspektiv bidra med kunskap om språkideologier inom lärarutbildningen i Sverige. För att möjliggöra en likvärdig skola menar vi att det är centralt att förskollärare och lärare utvecklar arbetssätt för att ge alla barn och elever oavsett språkliga erfarenheter möjlighet att utvecklas. Fokus riktas här mot språkideologier i svensk lärarutbildning genom att undersöka hur ideologiska rum och rum för implementering av språklig mångfald konstrueras och förhandlas inom förskollärarprogrammet. Det empiriska materialet har skapats under fyra år genom observationer, individuella intervjuer och fokusgruppsamtal med lärarutbildare och studenter när vi följde en grupp studenter som på grund av sin migrationsbakgrund valts ut och getts stöd för att delta i förskollärarprogrammet. Analysen visar på en rådande enspråkig norm för standardiserad svenska såväl i förskollärarutbildningen som för studenternas framtida arbete som förskollärare, och att en förutsättning för att bli en erkänd medlem i denna grupp var att följa denna norm. Ideologiska utrymmen för flerspråkighet skapades under utbildningen men möjligheter att implementera dessa var få. En spänning fanns mellan å ena sidan pluralism och mångfald och å andra sidan ett starkt krav på anpassning av språkanvändning för minoritetsstudenter till en enspråkig standardiserad norm. Som lärarutbildare inser vi värdet och kanske nödvändigheten av en gemensam språklig norm, och även att denna i hög grad behöver gälla skriven text. Samtidigt argumenterar vi för att öppna lärarutbildningen för en flerspråkig pedagogik som inkluderar och stärker både studenternas språkliga repertoarer och ger dem möjlighet att utveckla förhållningssätt och arbetssätt för att arbeta i verksamheter präglade av språklig mångfald.

The aim of this article is to generate knowledge about language ideologies in teacher education in Sweden from a critical perspective. In order to achieve an equal education, we argue that it is important that teachers are able to develop an approach and pedagogy that can support all pupils despite their linguistic background to achieve the goals in school. The focus of this article is on language ideologies in teacher education for preschool teachers and how ideological and implementational spaces for language diversity is constructed and negotiated in the education. The empirical material was produced during four years through observations, individual interviews and focus group interviews with educators in the teacher education and a group of ten students in the preschool teacher program, who were admitted to the program based on their migration background. The analysis shows that there is a monolingual standardized norm for Swedish both prevailing in the teacher education and pointing towards their future jobs as preschool teachers. In order to become legitimate members in the group of preschool teacher students and a future community of practice of preschool teachers, the students adjusted to this norm. We identified ideological spaces for multilingualism in the education but the possibilities to implement them were few. Thus, there was a tension between pluralism and diversity on the one side and a strong demand for adjustment to a monolingual standardized language norm for minority students on the other side. As teacher educators we realize the value and necessity of a common language norm, and we are as scholars reproducing such norms of academic language through the writing of this article. At the same time, we argue that it is important to include a multilingual pedagogy in the teacher education that can i) include and support the linguistic repertoires of students in the program and ii) prepare students for their future work in language heterogenous preschools and schools.  

I artikeln undersöks pedagogiska, språkliga och kulturella aspekter av studiehandledning på modersmålet för att uppmärksamma frågor om likvärdighet och social rättvisa i grundskolan. Den teoretiska utgångspunkten tas i Bhabhas begrepp tredje rummet samt i en dynamisk syn på flerspråkighet genom begreppet transspråkande. Artikeln bygger på intervjuer med studiehandledare, och observationer från studiehandledningstillfällen. Studiens resultat presenteras i följande avsnitt: 1) Studiehandledningens pedagogiska praktiker, 2) Användning av multimodala resurser och 3) Studiehandledningens kulturella ramar. Därmed synliggörs komplexiteten i de pedagogiska, språkliga och kulturella praktiker som studiehandledningen innebär. Enligt våra slutsatser kan studiehandledning inte ses som enbart stöd genom elevens modersmål eller starkaste språk, utan bör snarare betraktas som en transspråkande praktik som utmanar språkliga och kulturella gränser. Detta stärker förståelsen av studiehandledningens mellanförskap, som inte bara innebär ett mellanrum mellan två kulturer, två språk, två livsåskådningar och två kunskapssyner, utan en komplex och dynamisk mångfald. Dessa transformerande praktiker synliggör studiehandledarnas upplevda brist på aktörskap, som medför att eleverna går miste om kunskap med potential att vidga perspektiv och gynna deras kunskapsutveckling och kritiska tänkande. För att uppnå likvärdighet och social rättvisa i skolan framstår nödvändigheten i att stärka studiehandledares position genom förtydligande av uppdraget samt ett mer strukturerat samarbete med klass- och ämneslärare.