Tidigare forskning visar att högläsning gynnar elevers språkutveckling, men att högläsningen bör struktureras på ett eller annat sätt för att språkutvecklingen ska gynnas på ett optimalt sätt.
Syftet med den här studien var att, med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod i form av intervjuer, undersöka vilken roll högläsning som undervisningsmetod och pedagogiskt verktyg har och kan ha inom ramen för undervisningen i grundskolans tidigare år. Syftet preciserades i följande frågeställningar: Hur beskriver lärarna att de använder sig av högläsning i sin undervisning? I vilket syfte säger lärarna att de använder sig av högläsning i sin undervisning? Vilka faktorer beskriver lärarna som betydelsefulla vid högläsning som undervisningsaktivitet?
Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod i form av intervjuer. Det empiriska materialet tolkades och analyserades utifrån tidigare forskning inom ämnesområdet samt med det sociokulturella perspektivet som utgångspunkt. Resultatet visar hur samtliga lärare har en positiv inställning till samt använder sig av högläsning i sin undervisning. Lärarna högläser dock i olika utsträckning, på olika sätt och med skilda syften. Flera av lärarna uttrycker en ambivalens till den "lustfyllda" och den "kunskapsförmedlande" högläsningen samt beskriver tidsmässiga aspekter som avgörande för hur i stor utsträckning de använder sig av högläsning i sin undervisning.