Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 anpassar sin svenskundervisning för att främja läs- och skrivlärandet för elever i språkstörning samt vilka läs- och skrivstrategier lärarna använder i sin undervisning. För att undersöka detta används en kvalitativ metod och intervjuer genomförs med sex klasslärare i svenska. Det teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien är det sociokulturella där lärandet sker i ett socialt samspel med vuxna och andra barn. Som analysbegrepp används den närmaste utvecklingszonen, internalisering och kollektivt meningsskapande. Resultatet av undersökningen visar att trots att lärarna i årskurs 1-3 anpassar sin svenskundervisning på flera sätt, genom individualiserat arbetsmaterial, extra tid och stöd av specialpedagog, känner de att lektionstiden inte räcker till för varken eleverna i språkstörning eller den övriga klassen. Lärarna känner sig otillräckliga.
Svenska