Utvecklingen av teknologin har helt förändrat möjligheterna för undervisning, lärande, interaktion och kommunikation på distans. I en nyligen publicerad avhandling ”Digital Distance Education – A Longitudinal Exploration of Video Technology” är syftet att bättre förstå möjligheterna och begränsningarna med att använda bl.a. videokonferens 1 och desktopkonferens 2 (t.ex. Zoom, Adobe Connect och Skype) i högre utbildning. Både videokonferens och desktopkonferens har de funktioner som behövs för att möjliggöra mediering av en undervisningssituation med muntlig synkron (samtidig) kommunikation och rörlig bild, vilken är mycket lik den på campus (öga mot öga), trots geografiskt avstånd. Affordance-teorin har använts för att analysera vilka begränsningar som kan uppstå vid särskilda förhållanden, som t.ex. i stora studentgrupper eller i situationer när kameran eller mikrofonen inte kan fånga bild och ljud. I avhandlingen ingår en webbaserad nationell enkätstudie med en svarsfrekvens på 50%, i vilken kursansvariga lärare bl.a. har svarat på frågor om de tre viktigaste orsakerna till att de använder eller inte använder videokonferens respektive desktopkonferens.
Lärarna har kunnat kryssa för högst tre alternativ i enkäten och de mest markerade fördelarna med både videokonferens och desktopkonferens var varianter av spatial flexibilitet - att lärare och studenter har kunnat mötas, trots geografiskt avstånd. Av de 250 lärare som använde videokonferens, var den mest markerade nackdelen (ca 50%) att läraren kände sig begränsad i sitt agerande i undervisningssituationen. Alternativet låg grad av interaktivet hade ett liknande resultat. Även många av de 250 lärare, som använde desktopkonferens, kände sig begränsade beträffande hur de kunde agera i undervisningssituationen. Studenters tekniska problem och svårigheter med stora studentgrupper var dock de mest markerade nackdelarna. Många och stora grupper begränsade också interaktiviteten som lärarna strävade efter, i både videokonferens och desktopkonferens.
En uppföljande intervjustudie med 13 lärare, som använde videokonferens på lärarutbildningen, visade att lärarna var tvungna att sitta på en stol för att studenterna skulle se dem och höra vad de sade. Även möjligheterna att skriva på tavlan var begränsade, eftersom det bara fanns en mindre skrivplatta. Detta gjorde att lärare, som hade utvecklat en personlig undervisningsstil och tyckte om att röra sig i rummet, kände sig starkt begränsade i hur de kunde agera som lärare.
Fråga: Vilka möjligheter har lärare att påverka sin undervisningsmiljö och hur samarbetar tekniker och lärare för att skapa en miljö där lärarna känner sig bekväma?
Referenser
Dafgård, L. (2020). Digital Distance Education - A Longitudinal Exploration of Video Technology. Avhandling Göteborg : Göteborgs universitet, 2020. http://hdl.handle.net/2077/62810 (hämtad 2020-03-13).
Gibson, J. J. (2015). The ecological approach to visual perception. New York: Psychology Press.
Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
1) Hårdvarubaserat system i en särskild studio. Används fr.a. till större grupper.
2) Mjukvarubaserat system, ofta en plug-in till webbläsaren. Används fr.a. till mindre grupper.
Stockholm, 2020. p. 97-98, article id 52
NU2020, Hållbart lärande, 7-9 oktober 2020, digital konferens med utgångspunkt från lärosätena på Campus Flemingsberg i Stockholm: Södertörns högskola, KTH, Karolinska Institutet, Stockholms musikpedagogiska institut och Röda korsets högskola