I den här uppsatsen undersöks fyra lärares arbete med lässtrategier och textsamtal inom läsförståelse av skönlitteratur i ämnet svenska som andraspråk, med utgångspunkt i deras berättelser. Lärarna jobbar på språkintroduktionsprogrammets olika nivåer. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är den sociokulturella teorin för lärande. Metoden är kvalitativ och innefattar fyra individuella och semistrukturerade intervjuer. Utifrån lärarnas berättelser visar resultatet att deras arbete är beroende av den specifika elevgruppen som läser på språkintroduktionsprogrammet. Enlig lärarna är andraspråkselevernas tidigare skolbakgrund en avgörande faktor, som gör att deras arbetssätt skiljer sig åt beroende på målgruppens förutsättningar. Läraren som jobbar med nybörjare fokuserar mest på lässtrategier som stöttar eleverna i att förstå det mimetiska förloppet, medan de andra lärarna fokuserar även på det diegetiska förloppet. Målet är enligt lärarna att stärka elevernas empatiska och kritiska förmåga, men också att utveckla deras andraspråk. Språkintroduktionsprogrammets kännetecken är att lärarnas mål också sträcker sig utöver de skönlitterära texterna. Lärarna fokuserar på att ge eleverna kunskaper om skönlitteraturen, men även på att stötta dem att möta världen på ett medvetet sätt och därmed stärka deras självkänsla. Slutsatsen är att det behövs mer forskning speciellt inriktad på språkintroduktionsprogrammets olika nivåer, vilket skulle kunna förse lärarna med verktyg för att utveckla elevernas läsförståelse.