Det här är en systematisk litteraturstudie som behandlar gymnasieskolans litteraturundervisning. Syftet är att undersöka tidigare forskning gällande hur litteraturundervisningen på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program ger eleverna möjlighet att lämna sina egenvärldar och möta en främmandegörande bildning. De forskningsfrågor som används för att nå syftet är:
- Vilka läsarter kopplade till elevernas lämnande av egenvärldar verkar stå i fokus på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program?
- Vilka ämneskonceptioner relaterade till en främmandegörande bildning för eleverna förefaller framträda inom litteraturundervisningen på gymnasiets yrkes- respektive studieförberedande program?
För att nå syftet och besvara forskningsfrågorna har relevant litteratur eftersökts och sammanställts. Studiens resultat tyder på att efferenta och handlingsorienterade läsarter dominerar på yrkesprogrammen, medan de studieförberedande programmen i större utsträckning erbjuder estetiska och betydelseorienterade läsarter (för definition av begrepp se Tengberg 2011). Vidare tycks yrkeseleverna i sin litteraturundervisning möta ett färdighetsämne, till skillnad från eleverna på studieförberedande program som i stället möter ett litteraturhistoriskt bildningsämne. Utifrån det material jag läst och analyserat drar jag två slutsatser. För det första menar jag att yrkeseleverna kan komma att erbjudas färre möjligheter att via litteraturundervisningen lämna det som Ziehe (2003) kallar för egenvärldar – vilket förefaller problematiskt ur ett likvärdighetsperspektiv. För det andra verkar det som att de studieförberedande programmens litteraturundervisning inte alltid erbjuder eleverna möjligheten att lämna sina egenvärldar. Utifrån detta drar jag slutsatsen att ett litteraturhistoriskt bildningsämne inte automatiskt bidrar med den främmandegörande bildning som Gadamer (1997) menar är central.