Syftet med föreliggande systematiska litteraturstudie var att utröna vilka omvårdnadsåtgärder och vilken egenvård, som förbättrar livskvaliteten för patienter med hjärtsvikt. Från Högskolan Dalarnas fulltextdatabas Elin utvaldes 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ eller kvalitativ ansats, vilka kvalitetsbedömdes med hjälp av på förhand fastställda kriterier efter förlagor av Forsberg och Wengström (2003) och Willman, Bahtsevani och Stoltz (2006). Ur artikelurvalet identifierades omvårdnadsåtgärder, vilka evidensgraderades enligt förlaga av Bahtsevani (2008). Resultatet visade att de omvårdnadsåtgärder som förbättrade livskvaliteten för patienterna var databaserad patientundervisning (evidensgrad 1). Vidare, information och sjuksköterskans undervisning om egenvård, vilken innefattade viktkontroll, vätske- och saltrestriktioner (evidensgrad 1). Slutligen identifierades omvårdnadsåtgärderna vila samt psykologiskt stöd, vilka fynd likaså vilade på stark vetenskaplig grund (evidensgrad 1). Sjuksköterskan kan genom dessa omvårdnadsåtgärder informera och utbilda patienten om hjärtsvikt vilket förbättrar patientens livskvalitet. Resultatet diskuterades utgående från Virginia Hendersons omvårdnadsteoretiska referensram, som innebär att sjuksköterskeyrket är både konst och vetenskap. Omvårdnad bygger inte bara på kunskap utan också på utveckling av färdigheter, vilka fungerar som handledning och stöd för patientens välmående, självständighet och värdighet.