Syftet med studien är att undersöka lärares uppfattningar om metoden att skriva sig till läsning, ASL, i den tidiga läs- och skrivundervisningen i årskurs 1–3. Sex semistrukturerade intervjuer är genomförda med lågstadielärare som arbetar med ASL i undervisningen. Den teoretiska ansats som valts för studien är det sociokulturella perspektivet på lärande vars vanligaste tolkning är att lärande sker i ett socialt sammanhang. I det valda perspektivet är språket ett redskap. I det sociokulturella perspektivet är det viktigt att reflektera över hur artefakterna används i lärandet. Studiens resultat visar att ingen av lärarna enbart använder sig av metoden ASL i undervisningen, utan de kombinerar ASL med andra metoder. Lärarna ser flera positiva effekter i elevernas läs- oh skrivlärande genom användning av ASL. De lyfter fram ökad motivation, förmåga att skriva längre texter och bättre läsförmåga. De negativa effekterna som framkommer i undersökningen är färre. Samtliga lärare är överens om att en negativ effekt av användandet av ASL är när datorn/ipaden inte fungerar vilket leder till att lärarna inte kan genomföra sin undervisning. Samverkan mellan skola och hem är också en faktor som är negativ när eleverna glömt att ladda sin dator/ipad eller glömt den hemma.
Svenska