Att sätta ord på lärares tysta språkkunskaper – ett sätt att både underlätta och höja kvaliteten på uppsatshandledning
Den senaste medarbetarundersökningen på Örebro universitet visade att lärare lägger alltmer tid på extra stöd till enskilda studenter som har svårt att skriva akademiskt, vilket speglar att studenters förkunskaper inte alltid motsvarar universitetets/ämnets krav på akademiskt skrivande (Dyste, Herzberg & Hoel, 2011; Lindgren, 2005; Ask, 2005, 2007; Bergström, 2007; Blűckert, 2010). Mötet med akademin innebär mötet med en helt ny diskurs och i litteraturen talar man ibland om en diskurschock när nya studenter möter skrivande inom akademin (Ask, 2007, 2013). En del studenter saknar kunskap om universitetets textgenrer, har en sämre skrivförmåga än tidigare studentgrupper och sämre uttrycksförmåga, ordförståelse och läsförmåga/läsförståelse (Pecorari, Shaw, Irvine, Malmström & Mežek, 2012). Också spridningen mellan studenter har ökat och de svagare skribenterna har blivit fler (Bergström, 2007). Dessutom har de inte alltid verktyg för att snabbt kunna ta igen de kunskaper om skrivande som de saknar (Ask, 2013; Pecorari et al., 2012).
Utifrån ett lärarperspektiv framgår det att lärare inte alltid har ett tillräckligt medvetet förhållande till sitt skrivande och att många också känner att de saknar metaspråket för att kunna resonera kring språk och stil i studenttexter (Brorsson & Ekberg, 2012; Blűckert, 2010). Trots att de är erfarna skribenter av facktexter har de ofta endast en implicit kompetens i skrivande (Handal & Lauvås, 2008).
Forskningen om akademiskt skrivande lyfter fram handledning som den kanske viktigaste framgångsfaktorn bakom uppsatser och handledning ses som avgörande också för studenters skrivutveckling (Blåsjö, 2010; Eriksson, 2014). Om lärare ska kunna utveckla sina studenters skrivkompetens behöver de kunna beskriva och förklara det de ser i texterna så att studenterna förstår och därför blir det problematiskt ur ett pedagogiskt perspektiv att inte kunna förmedla textnormerna i klartext (Handal, & Lauvås, 2008).
För att hjälpa lärare att medvetandegöra sin kunskap om akademisk skrivande har Enheten för universitetspedagogik, IKT och lärande (PIL) tillsammans med Akademisk skrivcentrum (ASC) tagit fram en kurs för uppsatshandledare vars syfte är att ge kursdeltagarna en ökad medvetenhet om handledning av studentuppsatser och ett gemensamt underlag för studentuppsatsen som läraktivitet, samt för dess mål och examination, genom att gemensamt formulera en handledarguide eller handledningschecklista. Kursen behandlar även olika språkliga verktyg för att utveckla deltagarnas förmåga att ge respons på struktur, språk och stil i studentuppsatser.
Resultatet efter två kursomgångar pekar på att lärare efter genomgången kurs har fått ett nytt perspektiv på sin handledarroll:
”Jag måste ha en egen tydlig struktur hur jag som handledare ser och granskar texten från studenten.”
”Språket behöver arbete.”
och fått syn på den kunskap de redan besitter:
”Fått förklaringar och ord på ’tyst kunskap’ kring skrivande och skrivregler.”
”Fått många begrepp som sätter ord på mina intuitiva språkkunskaper och kunskaper om skrivandet.”
I denna presentation beskrivs kursupplägg och resultat från kursutvärderingar mer utförligt.
Referenser
Ask, S. (2005). Akademisk skriftspråkskompetens i praktiken. I: Lindgren, M. (red.) Den skrivande studenten. Idéer, erfarenheter och forskning från Textverkstaden vid Växjö universitet. (Rapporter från Växjö universitet, Humaniora 15/2005.) Växjö: Växjö universitet, s. 93-105.
Ask, S. (2007). Vägar till ett akademiskt skriftspråk. Diss. Acta Wexionensia, Humaniora 115/2007. Växjö: Växjö University Press.
Ask, S. (2013). Skrivande studenter – problem och möjligheter. Föreläsning vid Studie- och språkverkstädernas nätverkskonferens, Stockholm, Stockholms universitet. 2013-11-14.
Bergström, A. (2007). Två olika ämnen? Svenska språket på gymnasiet och på högskolan. MISS 1102-4518; 59. Göteborg: Göteborgs universitet.
Blűckert, A. (2010). Juridiska – ett nytt språk? En studie av juridikstudenternas språkliga inskolning. Diss. Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk 79. Uppsala: Uppsala universitet.
Blåsjö, M. (2010). Skrivteori och skrivforskning. En forskningsöversikt. 2 uppl. MINS 56. Stockholms universitet: Institutionen för nordiska språk.
Brorsson, B. & Ekberg, K. (2012). Uppsatshandledning och skrivutveckling i högre utbildning – Om det självständiga arbetet och skrivande i alla ämnen. Stockholm: Liber.
Dyste, O., Herzberg, F. & Hoel, T. L. (2011). Skriva för att lära. Skrivande i högre utbildning. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Eriksson, A.-M. (2014). Formulating knowledge: engaging with issues of sustainable develop-ment through academic writing in engineering education. Diss. Gothenburg studies in educational sciences, 357. Göteborgs univ.: Institution för pedagogik, kommunikation och lärande.
Handal, G. & Lauvås, P. (2008). Forskarhandledaren. Lund: Studentlitteratur.
Lindgren, M. (red.) (2005). Den skrivande studenten. Idéer, erfarenheter och forskning från Textverkstaden vid Växjö universitet. (Rapporter från Växjö universitet, Humaniora 15/2005.) Växjö: Växjö universitet.
Pecorari, D., Shaw, P., Irvine, A., Malmström, H. & Mežek, S. (2012). Reading in tertiary education: undergraduate student practices and attitudes, Quality in Higher Education, 18(2), 235-256, DOI: 10.1080/13538322.2012.706464
2018.