För att kunna vara delaktig i dagens samhälle krävs goda kunskaper i skriftspråket. De nationella provresultaten i svenska från läsåret 2017/2018 påvisar att störst andel av högstadieeleverna har svårt att nå målen i det delprov som testar skrivförmågan. De tycks därmed finnas ett intresse att undersöka skrivförmågan i grundskolans senare år. Genom att sammanställa de senaste 15 årens forskning ämnar föreliggande studie att synliggöra vilken potential och vilka risker som forskningen påvisar vad gäller skrivundervisningens innehåll, arbetssätt och syfte.
Studiens resultat visar att det finns såväl potential som risker i skrivundervisningen. Gällande innehåll visar studien att berättande och beskrivande texttyper dominerar men att skrivundervisningen har potential att ge eleverna möjligheten att arbeta med olika texter inom dessa genrer. Skrivundervisningen visar potential genom att använda gemensamma arbetssätt och diskussioner i arbetet före och efter skrivandet. I relation till syfte finns en potential att bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om olika texter som de sedan kan använda i den egna produktionen. Studiens resultat påvisar bland annat att en av skrivundervisningens största risker är att de texter som skrivs ofta saknar en koppling till omvärlden. Det bidrar till att eleverna inte utvecklar förmågan att ta hänsyn till en fiktiv mottagare i sitt skrivande. Ytterligare en av skrivundervisningens risker är att eleverna lämnas ensamma under skrivandet men även att lärares didaktiska beslut i undervisningen och förväntningar på elevers färdiga texter inte alltid stämmer väl överens. En annan risk är att skrivandets syfte kan tendera att sakna betydelsefulla kopplingar till elevernas identitet och personlighetsutveckling.
Svenska