Dalarna University's logo and link to the university's website

Syftet med denna studie är att, genom kvalitativa intervjuer med sex svensklärare vid en gymnasieskola, undersöka hur de resonerar kring undervisning i muntlig framställning. Studien önskar besvara vilken betydelse lärare tillmäter undervisning i muntlig framställning, hur de anser att de bedriver denna undervisning samt om och i så fall hur lärarna tycker att de använder den retoriska arbetsprocessen som verktyg i undervisningen. Den forskning som har genomförts inom området innan införandet av den retoriska arbetsprocessen i läroplanen för gymnasieskolan (Läroplan, 2011), visar att systematisk undervisning i muntlig framställning är sällsynt, vilket bidrar till att elever går miste om ett metaspråk för utveckling av den muntliga kompetensen.

Resultatet av denna studie visar att undervisningen i muntlig framställning har förändrats sedan införandet av den retoriska arbetsprocessen i läroplanen (Läroplan, 2011). De flesta lärare bedriver systematisk undervisning i muntlig framställning där de på olika sätt utgår från den retoriska arbetsprocessen, vilket kan beskrivas som ett sätt att möjliggöra ett metaspråk för eleverna vid arbetet med muntliga framställningar. Alla lärare uppger att de stöttar eleverna i deras utveckling och menar att de anpassar undervisningen utifrån elevers behov. Detta kan betraktas ur ett sociokulturellt lärandeperspektiv, då lärarna anser att de är känsliga för var i den proximala utvecklingszonen eleverna befinner sig och formar undervisningen därefter (Säljö, 2014:306). Inom fasen inventio, samt framförallt inom fasen memoria genomför eleverna dock mestadels eget arbeta utan stöd från läraren.

Utöver ovanstående framkom det av undersökningen att alla deltagande lärare värderar arbetet med muntlig framställning som viktigt. Till skillnad från tidigare forskning inom området, tycks de flesta lärare i denna undersökning tillskriva undervisning i muntlig framställning nästintill lika stor betydelse som undervisning i skrift.