Begreppet video innefattar många olika former: såväl envägskommunikation - t.ex. film, tv-program, YouTube och inspelade undervisningssituationer som tvåvägskommunikation - t.ex. videokonferens och Skype. Video har använts inom utbildning under lång tid och även skrivits fram som ett sätt att förändra undervisningen. Det moderna samhälle vi har idag med tillgång till internet förändrar förutsättningarna för undervisning, inte minst för distanskurser, där nu hela 70 % av studenterna använder helt nätbaserade verktyg. Antalet distansstuderande har också ökat dramatiskt, från 5.700 studerande år 2003 till 89.000 studenter år 2007. Digital video gör det enkelt att ta del av föreläsningar när och varifrån som helst. Deltagande i digitala möten med ljud och bild med såväl lärare som andra studenter sker varifrån som helst. Men vad vet vi egentligen om användningen av video i högre utbildning? Eftersom video förutspås öka till att utgöra 90 % av internettrafiken år 2013, är tillämpningen av video i högre utbildning ett viktigt forskningsområde.
Under hösten 2009 genomfördes en riksomfattande undersökning med syfte att kartlägga användningen av olika typer av video i nätbaserade kurser inom högre utbildning i Sverige. Studien besvarar frågor beträffande omfattning, användningssätt samt argument för och emot video i undervisningspraktiken. Tre huvudområden ingår i undersökningen; Video för envägskommunikation, (t.ex. filmer, utbildningsprogram, YouTube och inspelade undervisningssituationer), Video för tvåvägskommunikation (videokonferens/telebild och desktopkonferens/webbkonferens, t.ex. Marratech och Adobe Connect Pro), samt Video som verktyg för lärande, (t.ex. att studenternas agerande filmas eller att studenterna gör egna videoproduktioner).
En webbaserad enkät skickades ut till 1.450 kursansvariga lärare, fördelade på 26 lärosäten, som har haft kurser registrerade som distanskurser på www.studera.nu under vårterminen 2009. Svarsfrekvensen på 50 % innebär att resultatet omfattar ca 850 unika kurser/program. Förutom kurs/programrelaterade frågor, har bakgrundsfaktorer samlats in beträffande lärarnas kön, ålder, erfarenhet av samt ev. fortbildning inom distansutbildningsområdet. Av resultatet framgår att videobaserade läromedel, desktopkonferens/webbkonferens,) samt videoinspelade undervisningssituationer dominerar användningen. Video som ej har producerats för pedagogiska syften och video som verktyg i undervisningen är mindre vanligt och minst frekvent är videokonferens/telebild. Video är i högre utsträckning ett obligatoriskt inslag i kursen/programmet om läraren är kvinna medan fler män ser det som frivilligt. Mer än hälften av respondenterna har inte någon erfarenhet av att använda desktopkonferens respektive videokonferens i undervisningen. Lärare med fortbildning eller lång erfarenhet inom distansutbildningsområdet använder video i högre utsträckning än de som inte har deltagit i vidareutbildning eller har mindre erfarenhet. Fler lärare skulle använda video, om de fick fortbildning inom området.
2010.