Syftet med föreliggande magisteruppsats är att synliggöra vilka erfarenheter lärare som undervisar matematik i årskurs 3–6 i grundskolan har av sin egen betydelse som motivationsskapare för elevers lärande, samt vilka olika strategier lärarna beskriver för att stimulera elevers motivation i matematikundervisning. Givet studiens syfte och frågeställningar om uppfattningar bland grundskollärare, följer denna studie den kvalitativa forskningstraditionen. Sex grundskollärare från tre olika skolor i södra Sverige har intervjuats om deras syn på sitt arbete med att stimulera elevers motivation att lära sig i matematikundervisning. Semistrukturerade intervjuer valdes som undersökningsmetod eftersom denna metod gör det möjligt för deltagarna att berätta om sina erfarenheter och uppfattningar samtidigt som det är möjligt att styra och anpassa intervjun. Teoretiskt används fenomenografi och Self-determination theory för analys av studiens empiriska material. Denna teori redogör för hur motivation skapas och hur lärarens arbete har en påverkan på elevers motivation. De resultat jag fann visar att lärare erfar att de utgör en avgörande motivationsfaktor som spelar en viktig roll för att gynna elevers lärande i matematikundervisning. Denna studie visar också att relation elev-elev har en betydande roll för elevers lärande och motivation i matematikämnet. Även samarbete och gemenskap är något som lärarna upplever ökar elevers lärande och motivation i matematikundervisning. Slutligen dras slutsatsen att lärare behöver mer kunskap om motivation för att bättre kunna kalibrera de strategier de använder, speciellt med tanke på relevansstrukturer mellan eleverna och lärandeobjektet.