Följande uppsats är en studie i temat alienation i romanen
Människor
helt utan betydelse
(2009) av Johan Kling. Syftet är att studera hur alienation
gestaltas i romanen. För att kunna svara på detta syfte har jag valt att specifikt
studera hur alienation hos huvudkaraktären Magnus uttrycks och den miljö han
lever och verkar i samt på vilka sätt alienationen präglar Magnus
livsförutsättningar. Studiens teoretiska ramverk bygger på Melvin Seemans
alienationsteori. Han definierar alienation i form av fem dimensioner: maktlöshet,
meningslöshet, normlöshet, isolering och främlingskapet inför det egna jaget.
Resultatet av studien visar att Magnus i högsta grad är en alienerad karaktär; han
uppvisar starka tecken på alla fem dimensioner. Maktlösheten och
meningslösheten blir som mest påtaglig hos Magnus med hänvisning till hans
arbetslöshet, relationen till före detta kollegor och i sökandet efter ett nytt
frilansuppdrag. Normlösheten kommer i uttryck i Magnus oförmåga att finna
balansen mellan mål och medel. Isoleringen innebär att Magnus drar sig undan
sociala kontakter och slutligen främlingskapet inför det egna jaget inträder när
Magnus har blivit allt mer sluten, lakonisk och inte längre känner igen sig själv.
2017.
staden, alienation, maktlöshet, meningslöshet, normlöshet, isolering, främlingskapet inför det egna jaget