Studiens syfte har varit att få ökad kunskap om hur fem förskollärare resonerar kring musikaktiviteter i förskolan och vilken koppling sådana aktiviteter kan ha till barns talspråksutveckling. Studiens metod bestod av kvalitativa intervjuer med en fenomenologisk forskningsansats. Informanterna utgjordes av fem förskollärare från fyra olika förskolor i två kommuner. Med stöd i en intervjuguide utfördes de semistrukturerade intervjuerna via dataplattformen Zoom. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades, varefter en innehållsanalys gjordes. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av det sociokulturella perspektivet och didaktik perspektivet.Studiens resultat visar att samtliga förskollärare uttrycker att de har musikalisk kompetens och att de är bekväma med att leda musikaktiviteter i förskolan. Förskollärarna anser att det finns många olika syften med musikaktiviteter och de gör ingen större skillnad på talspråksutvecklande musikaktiviteter och andra musikaktiviteter. De anser att glädjen i musikaktiviteterna är grunden för att barnen ska kunna ta till sig innehållet på ett lustfyllt sätt. Förskollärarna beskriver att de upplever ett samband mellan musik och språk, där båda innehåller rytm, takt, tempo, ljud och melodi. Fokus i musikaktiviteter relaterade till barns talspråksutveckling är beroende av att barnen får ingå i en kontext där de får uppleva musikaliska grundelement (rytm, takt, tempo), tillsammans med det talade språket som finns i sånger, rim och ramsor och i all kommunikation som sker i musikaktiviteten. Genom att förskollärarna låter barnen ha inflytande och utgår från barnens intressen samt upprepar och varierar innehållet, anser de att barns talspråksutveckling kan stimuleras. Samtliga förskollärare nämner språkljud och ordförråd som språkliga delar som kan stimuleras i musikaktiviteter.