Här undersöks meningsförhandling genom klassrumsinteraktion kring elevers skrivna texter i några sfi-klassrum i form av talat språk, dels vad gäller talarroller och talhandlingar, dels vad gäller inlärningsstrategier. Kapitlet bygger på en kombination av teorier från tillämpad språkvetenskap med sociokulturella perspektiv på språkutveckling. I kapitlet används material från två aktionsforskningsprojekt där undervisning skapades som liknade autentisk och naturlig muntlig och/eller skriftlig kommunikation genom att eleverna kunde producera, sända och ta emot (inspelade) texter som låg nära den egna livssituationen. Undervisningen gav upphov till situationer som engagerade eleverna, utmanade dem språkligt och resulterade i längre talturer och förhandling om mening där elever och lärare utförde olika slags talhandlingar samt använde olika inlärningsstrategier. Vissa elever tog stor del av talutrymmet och vi uppfattade lärarnas styrning som relativt svag men även elever som talade mindre visade sig vara aktiva deltagare. Vidare indikerar resultaten vikten av att de inlärningsstrategier som lärare på studieväg 1 initierar inte enbart är baserade på skrift utan även på talat språk. Undervisning som ger eleverna möjlighet att använda inlärningsstrategier och som stimulerar dem till att uttrycka sådant som ligger på gränsen för vad de för närvarande klarar att säga på sitt andraspråk bidrar till språkutveckling.