Denna undersökning syftar till att bidra med kunskap om hur förskolepersonal uppfattar rollen som närvarande pedagoger vid utevistelse och hur deras förhållningssätt vid utevistelsen kan bidra till eller begränsa barns sociala samspel. De kvalitativa intervjuerna används i arbetet för att svara på studiens syfte och undersökningsfrågor, där intervjuerna har genomförts med sex pedagoger. Svaren har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och därefter har svaren diskuterats utifrån vad tidigare forskning har kommit fram till. Den tidigare forskningen har visat att barns sociala samspel stimuleras och utvecklas med hjälp av den pedagogiska närvaron som ett förhållningssätt och utemiljöns möjligheter. Studiens resultat visar att det finns olika möjligheter men även begränsningar beroende av hur vi som pedagoger förhåller oss till, samt att verksamhets behov leder till att utomhuspedagogiken tar mindre betydelse i förskolans verksamhet.