Syftet med studien är att undersöka hur sex lärare i moderna språk förhåller sig till individualisering i undervisningen. Metoden som använts är kvalitativa forskningsintervjuer med språklärare verksamma inom såväl grundskolan som gymnasiet. Undersökningens resultat åskådliggör en mångfald av tolkningar kring individualiseringsuppdraget hos lärare i moderna språk. Utifrån informanternas svar identifieras tre skilda individualiseringsmodeller. I den första modellen framstår individualiseringen framförallt som en metod baserad på nivåindelning och användande av särskilt material. Individualisering beskrivs i den andra modellen som ett förhållningssätt, att beakta elevernas olikhet, och utformas under en rad olika inslag, från planering till utvärdering. I den tredje modellen nås individualisering i helklassundervisning genom varierande arbetsformer samt lärarens kontakt med eleverna under lektionen. Att läraren snarare ansluter sig till en av dessa tre modeller tycks hänga samman med vilka behov och risker denne förknippar med individualisering.