Denna uppsats har som avsikt att kunna ge en hjälpande hand för framtida lärare i moderna språk. Syftet är att undersöka hur elever som läser moderna språk upplever att tala det i klassrummet, samt hur medvetna de är om vilka kunskapskrav som ställs för talad kommunikation i Lgr 11 (Skolverket 2011:76).
För att kunna ge en både bred och djup förståelse av dessa frågor har det använts två typer av undersökningsmetoder. Det gjordes en kvantitativ enkät på trettioåtta elever ur fyra olika klasser i moderna språk, spanska. Ur dessa klasser plockades slumpmässigt ut fyra elever som deltog i en kvalitativ intervju. Sammanlagt var det fyra klasser från två högstadieskolor som deltog i undersökningen.
Resultatet visar att eleverna tycker att den muntliga färdigheten är den de helst vill behärska bäst. Eleverna tycker att det är viktigt att försöka prata på målspråket men att de även föredrar att få instruktionerna på målspråket, men endast om de är förståeliga. En stor del av de undersökta eleverna gör de muntliga övningarna bara ibland. En av de viktigaste lärdomarna som eleverna uttrycker är att de vill jobba mera muntligt på lektionerna i form av redovisningar av olika slag. Eleverna vill helst att de muntliga uppgifterna ska vara kopplade till vardagliga saker, såsom deras egna intressen, vilket skapar en högre motivation hos dem.
Genom denna undersökning har det även kommit fram att eleverna fortfarande får arbeta med gamla metoder såsom grammatik-översättningsmetoden. Den muntliga färdigheten får inte alltid den plats den ska ha (och bör ha) i undervisningen inom moderna språk.