Högskolan Dalarnas logga och länk till högskolans webbplats

Uppsatsen syfte är att se hur två svenska filmskapare idag väljer att representera normen

och i förlängningen fadersrollen. De två analyserade filmerna tillsammans innehåller sju

stycken fäder. Med semiotiken som metod analyseras pappornas uttryck och förehavanden i

varsin scen varpå de positioneras mot varandra för att utkristalliseras filmens pappanorm.

För att få syn på vad denna norm representerar och kommunicerar i en samhällelig kontext

kopplas detta samman med teorier om vithet, genus och maskuliniteter. Detta förankras

ytterligare i tidigare forskning om fäder på film och forskning om papparollen i det svenska

samhället och diskursen om den ”nya” mannen.

Resultaten av analysen visar att samtliga fäder är vita heterosexuella män där de

frånvarande eller mer traditionella maskuliniteterna ställs mot de respektive filmernas

normativa papparoll som redan är, eller rör sig mot, en mer barn- och familjeorienterad

maskulinitet. Detta går hand i hand med maskulinitetsforskningens återkommande bild av

den ”nya” mannen. Den normativa maskuliniteten offer-positioneras genom någon typ av

sårbarhet men återinsätter sig själv som den dominerande maskuliniteten. Den smala

representationens underlättar för normen att befästa och upprätthålla ojämlika

maktstrukturer.