I det här bokkapitlet beskriver och diskuterar vi våra erfarenheter, som vi försökt generalisera baserade på konkreta händelser som vi mött när vi har arbetat med skolutveckling inom en nationell insats benämnd Samverkan för Bästa Skola (SBS). Vi tar sedan dessa som utgångspunkt för att knyta an till några teoretiska infallsvinklar som kan öka förståelsen av varför det kan uppstå svårigheter i ett utvecklingsarbete. Vi provar därefter tanken om att metaforer i allmänhet och i synnerhet om metaforerna ”organisatorisk kapacitet” och ”teaterscen” kan förse oss med nya glasögon för att bättre kunna förstå och ge ledtrådar för att bedriva utvecklingsarbete, liksom vilken roll en utvecklingsorganisation spelar från dessa utgångspunkter. Kapitlet avslutas med några sammanfattande tankar, slutsatser och utifrån dessa en lista med ”bra saker att tänka på” för att bedriva utvecklingsarbete på ett framgångsrikt sätt. Denna lista kan samtidigt ses som ett sätt att synliggöra några av de komponenter som bygger upp skolors kapacitet och individers förmåga att konkret och praktiskt genomföra ett långsiktigt och systematiskt utvecklingsarbete. Det avslutande resonemanget reser frågor om det finns andra sätt att definiera problemet, alternativa sätt att bedriva skolutvecklingsarbete, med andra strategier och mer av systemrelaterade lösningar.