Muslimer på film har en lång historia fylld av stereotypa klichéer utifrån ett i huvudsak fientligt och fördomsfullt berättande. Det finns dock tecken på att filmskildringar bryter ny mark och skapar nya berättelser och förändrade bilder av muslimsk religiositet (Alhassen2018, Petersen 2021b, Axelson 2022). Det huvudsakliga intresset i följande kapitel ägnas åt ett antal filmer som lagt stor möda på att inte trampa på i en upplöjd fåra av islamfientlighet. I denna del behandlas filmer som Cecil B. DeMilles skildring av Mose liv i The Ten Commandments (1956), Ridley Scotts hantering av korsfarartiden i Kingdom of Heaven (2005), den mauretanska regissören Abderrahmane Sissako och hans berättelse om jihadismens inbrytande i Timbuktu (2014) och slutligen den svenske regissören Tarik Salehs uppmärksammade film Boy from Heaven (2022) om konflikter mellan sekulära och religiösa makteliter i dagens Egypten. Kapitlet syftar ytterst sett till att lyfta fram filmberättande som bidrar till nyansrikedom i skildringar av muslimsk tro på film, dvs, filmer som bidrar till det som journalisten och medieforskaren Maytha Alhassen kallar cultural change, “to challenge hegemonic cultural narratives and hopefully also change behavior” (2018; 45).