Förskolans betydelse som arena för implementering av undervisning för hållbar utveckling (UHU) är påvisad i tidigare forskning (Borg 2017). I den svenska förskolan har UHU varit en del i läroplanen sedan 2019, men hur EfS genomförs i praktiken är relativt okänt. Syftet med denna studie är att undersöka hur UHU genomförs på svensk förskola utifrån de förändrade förutsättningarna i läroplanen. För att få svar på syftet har först en intervju och sedan en observationsstudie genomförts. Först intervjuades sexton förskollärare. Dessa valdes slumpvist ut i åtta kommuner i Sverige. Dessa intervjuades individuellt utifrån en semistrukturerad intervjuguide. De utskrivna transkripten analyserades sedan med hjälp av tematisk analys. Därefter valdes två förskollärare ut till en ostrukturerad observationsstudie under tre dagar på vardera förskolan. Observationerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys (Cohen et al. 2018).
I det preliminära resultatet av studien synliggörs fyra EfS-praktiker; Barns agens, Aktivt närvarande pedagoger, Barns erfarande och Kommunikation mellan barn och förskollärare. EfS-praktikerna synliggörs i analysen av intervjuerna och synliggörs i observationsstudien där de förekommer i samtliga undervisningsstrategier. Förutom planerad och spontan undervisningsstrategi beskriver förskollärarna en semi-spontan undervisningsstrategi där miljöer och material tillförts för att specifik undervisning ska kunna ske på barnens initiativ. Semi-spontan undervisning sker inomhus och på gården men i skogen väljer förskollärarna i studien en planerad undervisningsstrategi. Den planerade undervisningen i skogen, till skillnad mot planerad undervisning inomhus, ger barnen begränsade möjligheter att erfara och reflektera. Det behövs mer forskning i ämnet, men studiens resultat visar på ett behov av ökad kunskap hos förskollärarna om hur undervisning utomhus kan bedrivas, och hur barnens erfarande och möjlighet till reflektion tas tillvara. En bidragande orsak till förskollärarnas val av undervisningsstrategi kan vara otrygghet över hur risker i naturen ska hanteras.