Syftet med denna uppsats är att utifrån ett konstruktivistiskt förhållningsätt
undersöka hur EU:s migrationspolitik utvecklats och förändrats under tidsperioden
1999-2014. Uppsatsskrivaren gör således inget anspråk på att förklara hela EU:s
migrationspolitik utifrån något helhetsperspektiv, utan väljer att enbart belysa en
aspekt eller ”utsnitt” av det undersökta problemområdet. Med den textanalytiska
metoden diskursanalys lyckas jag kartlägga tre diskurser i det för uppsatsen
strategiskt utvalda material som består av EU:s flerårsprogram inom området
”Frihet, säkerhet och rättvisa” samt den utredningstext som producerades efter
båttragedin utanför den italienska ön Lampedusa 2013. Genom att dela upp
analysen i årskronologisk ordning skildras hur diskursernas utrymme och innehåll
förändrats under den undersökta tidsperioden. Uppsatsens teoretiska ramverk
utgörs av Köpenhamnsskolans säkerhetiseringsteori samt av en kombination av
universalistiska principer och konceptet ”human rightisation”. Det teoretiska
ramverket fungerar som studiens analytiska linser vilket sedermera
operationaliseras och sammanfogas med diskursanalysens metodologiska
utgångspunkter i ett analytiskt ramverk. Utifrån den empiriska analysen dras
sedan uppsatsens huvudsakliga slutsats som beskriver ett EU vars
migrationspolitik gått mot att bli alltmer säkerhetsorienterad och negativ mot
migranter, med mindre fokus på universalism och mänskliga rättigheter, och med
en tydligare unionscentrerad partikularism.
2015.
EU, Diskursanalys, Köpenhamnsskolan, Mänskliga Rättigheter, Säkerhetisering, Universalism, Migration, ”Human Rightisation”