Syftet var att beskriva och jämföra hur vi arbetar med blended learning/flipped classroom (FC) i fyra olika kurser (campus och/eller distans) vid Högskolan Dalarna, där målet var att få syn på den egna praktiken, dela erfarenheter och inspirera varandra. Inventering av och diskussioner om hur vi arbetar med blended learning/FC och varför. De tre kurserna Forskningsmetodikkurs i informatik (campus), kurs i informatik om webbsidor (campus) och Datateknikkurs i programmering (distans) ges i princip enligt "klassiskt" FC, dvs. med inspelad föreläsning följt av diskussion vid efterföljande seminarium/motsvarande (med viss variation). I den fjärde kursen, naturvetenskap i lärarutbildningen (campus/distans), blandas inspelade och streamade föreläsningar, och laborationer och seminarier genomförs både på campus och distans (gäller både campus- och distanskurser). Vi arbetar både på liknande sätt men även olika beroende av "ämneskultur", ämnenas olika karaktär och olika kursers karaktär, men vi har ungefär samma mål: att försöka få bättre förberedda och mer aktiva studenter, dvs. försöka att gynna djupinlärning. Men möjligheterna till mer genomgripande förändringar i arbetssätt beror också av hur "öppen" ämneskulturen är för detta. En gemensam slutsats är att det är viktigt att fundera över hur man kan använda tekniken i pedagogikens tjänst för att möjliggöra/iscensätta FC. Vi upplever allihop att FC är en möjlighet att göra något på ett nytt och förhoppningsvis bättre sätt. Vi är också överens om betydelsen av att få igång studenterna och att få dem att samarbeta - kruxet är hur man kan åstadkomma detta. Nya arbetssätt ska inte medföra att studenterna sitter och tittar på när vi arbetar, om än vi gör det på ett annat sätt än vid t.ex. traditionella föreläsningar, för då är vi tillbaka i den "envägskommunikation" man vill komma bort från FC. Vi har också fått upp ögonen för att olika ämnen/kurser har olika förutsättningar/utmaningar vilket lett till att vi använder delvis olika strategier och metoder. En skillnad gentemot litteraturens beskrivningar av FC är att vi alla även använder detta i våra distanskurser, vilket ger ytterligare en dimension vad gäller utmaningar, både pedagogiskt och tekniskt, jämfört med att "flippa" på campus. Det har varit inspirerande och utvecklande att ventilera hur vi resonerar om och genomför våra olika versioner av FC, och samtalen har även medfört att vi haft möjlighet att reflektera över den egna praktiken och att spegla den i de andras praktiker, vilket både inspirerat och gett praktiska tips.