Syftet med litteraturstudien är att undersöka hur gymnasielärare ser på lyrik som verktyg i svenskundervisningen. Examensarbeten av lärarstudenter och ämnesdidaktisk litteratur som behandlar litteraturundervisning analyseras utifrån hur och varför lyrik används i undervisningen. Resultatet, som antyds redan i och med att ämnet bara i ringa utsträckning är beforskat, visar att lyrikundervisningen intar en undanskymd plats i svenskämnet trots att styrdokumenten kan styrka användningen av lyrik som verktyg i undervisningen. Flera lärare uppfattar lyrik som något svårt och de tycker illa om att analysera dikter. Undantag finns, men flertalet låter lyriken komma in främst i samband med litteraturhistoria. De lärarstudenter som skrivit examensarbeten i ämnet förespråkar ett starkare erfarenhetspedagogiskt förhållningssätt. I nyare ämnesdidaktisk litteratur syns däremot uppfattningen att litteraturundervisningen bör styra bort ifrån erfarenhetspedagogik mot en litteratursyn där poesins språk blir viktigt som estetisk uttrycksform. En ny svenskämnesdidaktik efterlyses där, och då den dominerande uppfattningen i de arbeten som analyserats är att lyrik är svårt, kan konstateras att denna del av svenskundervisningen är i behov av utveckling.