De svenska elevernas läsförståelse har blivit allt sämre. Enligt internationella studier är det särskilt läsförståelsen av skönlitteratur som sjunkit. Studier visar att de arbetsmetoder som används i läsundervisningen inte främjar utvecklingen av elevernas språkliga förmågor som ligger till grund för god läsförståelse tillräckligt. Detta i kombination med de skönlitterära texternas allt mindre utrymme i undervisningen tycks vara en av anledningarna till elevernas sjunkande läsförståelse. Föreliggande litteraturstudie syftar till att undersöka genom vilka arbetsmetoder eleverna får möta skönlitterära texter i undervisningen, samt hur dessa undervisningsmetoder påverkar elevernas språkliga förmågor. För studien har fyra avhandlingar, tre vetenskapliga artiklar och en vetenskaplig rapport använts, vilka granskats analyserats och sammanställts till ett resultat. Resultatet av litteraturstudien visar att det inte är en specifik arbetsmetod som har större effekt på läsinlärningen än någon annan, arbetsmetoderna utgör tillsammans en helhet i läsundervisningen och bidrar tillsammans till elevernas läsutveckling. De arbetsmetoder som omnämns är enskild läsning, gemensamma läsaktiviteter såsom högläsning och gemensamma textsamtal, samt undervisning i genrespecifika lässtrategier. Studier av fältet visar på stor komplexitet inom vilka många språkliga och sociala dimensioner samverkar. Anledningen till att ämnesområdet är mycket komplext är att det är så många aspekter inom läsundervisningen och läsutvecklingen som är viktiga och påverkas av varandra. Några exempel på dessa aspekter är utformning av undervisning och undervisningsmiljö, socialt utbyte av omgivningen gällande läsning och läserfarenheter, samt läsarens intresse, motivation och utmaning.
Svenska