Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur barn utvecklar sin mätförmåga i förskolans inomhusmiljö. Matematik ska i förskolan ske i meningsfulla och lustfyllda sammanhang grundade på barns intressen (Skolverket, 2016). Genom deltagande observationer undersökte denna studie de möjligheter som förskolans miljö erbjuder och som pedagoger skapar för barns utveckling inom mätning. Empirin som uppkom genom observationerna analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och två av dess begrepp, proximala utvecklingszonen samt redskap. Studiens resultat visar att barn använder förskolans material för att mäta. Detta gör de både i enskild lek och i samspel med andra. Även pedagogerna tar hjälp av miljön och dess redskap för att konkretisera mätning. Barn använder det verbala språket för att tala om mätning med andra, och de använder sig av både korrekta och inkorrekta matematiska begrepp. Studiens resultat har lett till slutsatser som tyder på att förskolans fysiska material är av stor vikt för barns utveckling inom mätning. Barn mäter på olika vis under större delen av dagen och använder mätning till att lösa matematiska problem, och de mäter både i enskild lek och tillsammans med andra.