Uppsatsen är en kvalitativ studie som visar vilka kroppsliga fenomen barn i 2-3 års ålder använder sig av när de samspelar med varandra i den fria leken på en förskola. Barnen använder sig av olika strategier för att skapa kontakt och påbörja ett samspel med varandra. I avsnittet tidigare forskning så förklaras dessa strategier och hur barn använder dessa. Avsnittet tidigare forskning tar också upp vad materialet har för betydelse, och hur mycket yngre barn erfar av sina kroppar. Studiens resultat visade att barn sökte kontakt till andra barn och lekte mycket tillsammans. Barnen visade med gester vad de ville och med deras kroppar. Gesterna de använde sig mest av var blickar och miner och med kropparna var det beröring och pekning som visade sig vara de barnen använde sig mest av för att skapa kroppslig kontakt. Miljön visade sig också spela en betydelsefull roll till hur stor plats och hur barnen kunde samspela med varandra. Intresset var en stor del av att barnen samspelade med varandra, om inget intresse fanns så uppkom inte ett samspel mellan barnen.