Den här studien handlar om förskolegårdens utformning och utveckling som läranderum ur den pedagogiska personalens perspektiv. Lärandet är situerat och måste förstås i ett sammanhang av den miljön den sker i. Eftersom förskolebarn vistas mycket utomhus är utomhusmiljön viktig som har betydelse för barnens utveckling och lärande. En varierad miljö kan erbjuda många möjligheter till lärande genom kroppen och sinnena. Projektets syfte är att tillsammans med förskolor utveckla kunskap om förutsättningar för lärande på förskolegården.
Frågeställningar:
Metoden som har använts i denna studie är fokusgrupper. Tre grupper med pedagogisk personal från olika förskolor har träffats två gånger. Intervjuerna transkriberades med fokus på samtalens innehåll. För att kunna urskilja mönster i materialet användes innehållsanalys.
Personalen uttrycker att de är ganska nöjda med förskolornas gårdar. Generellt beskriver de en varierad gård med både naturmiljö och designad miljö samt varierat material. De kopplar gårdens utformning och material till ett rikt meningserbjudande inom många olika områden inklusive naturvetenskap och teknik. Många lyfter särskilt fram att tillgång på vatten, sand och annat ostrukturerat material, samt att den naturliga miljön på gården med träd, buskar och stenar etc. erbjuder många olika aktiviteter. Personalen ger förslag på hur gården skulle kunna utvecklas för att bli mer hälsofrämjande och lärorik, men visar samtidigt en frustration över att det är svårt att få till förändringar pga de hinder som finns. De hinder som beskrivs är bland annat att det krävs tid, pengar, kunskap, stöd från förskolechef och föräldrar, samt samarbete och förhandling med andra avdelningar, t.ex. fastighetsförvaltningen. Deltagarna önskar riktlinjer för hur de kan kommunicera med andra avdelningar och hur man går till väga för att utveckla förskolegårdar.