Uppsatsen syfte är att med utgångspunkt i tre författares klimatdidaktiska respektive miljöetiska teorier, analysera två didaktiska forskningsstudier om undervisning om hållbar utveckling, med avseende på dess tillämpbarhet för undervisning om hållbar utveckling inom ramen för religionsämnets etikmoment. Metoden för denna studie är en kvalitativ litteraturstudie.
Resultatet av analysen visar att lärare är medvetna om sin undervisning gällande hållbar utveckling. De hoppas hjälpa elever att utveckla ett kritiskt förhållningssätt samt förståelse inför andra människor och deras levnadsvillkor. Man arbetar mest med miljö- och klimatfrågor i den ekologiska aspekten av definitionen av hållbar utveckling och även med den sociala aspekten av ämnet. Demokrati, etik och samhällsansvar ska ge eleverna verktyg att forma sin egen framtid med tillförsikt.