Denna studie fokuserar på hur ett historiemedvetande kan utvecklas och hur det skriftligt uttrycks hos elever i årskurs 3. Fjorton elever har deltagit i studien där de har fått delta i en undervisningssekvens om tre lektioner på 40 minuter vardera med fokus på att utveckla deras historiemedvetande. Eleverna fick skriva en text om istiden före lektionerna och sedan en text på nytt efter att lektionerna genomförts. Dessa före- samt eftertexter utgör basen i den här effektstudien.
Syftet med denna studie är att undersöka hur/om dessa tre lektionstillfällen ger någon effekt på elevernas texter och hur de i så fall uttrycker ett historiemedvetande. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är Thorps (2013) sammanställning av olika definitioner av ett historiemedvetande som även utgör min egen teoretiska utgångspunkt i den senare analysen av elevernas texter. Jag tolkar begreppet historiemedvetande som att eleverna ska kunna reflektera över dåtiden i relation till nutid och framtid, vidare bör de även kunna visa upp en förståelse för att de själva är en del av historien och att historien är något ständigt pågående.
Resultatet visar att tio av fjorton elever efter den genomförda undervisningen har utvecklat sina texter till att innehålla reflektioner och tankar som jag kopplar till ett historiemedvetande. Det är framförallt kopplingen mellan dåtid och nutid som är framträdande, men en mindre del elever gör även kopplingar till framtiden. Ett fåtal elever visar även på förmågan att förstå att historien är en ständigt pågående process som de själva är del i.