Sverige är traditionellt sett räknat som ett kristet land, där samhället vilar på en kristen grund och på västerländsk humanism. Landet räknas dock som ett av de minst religiösa i världen, och i skolan har det skett en utveckling från
kristendomsundervisning till religionsundervisning. Migration och globalisering har lett till att det finns människor från flera olika kulturer och religioner i Sverige, och landet har blivit en plats där människor från världens alla hörn möts och lever tillsammans i ett mångkulturellt samhälle. Det finns människor med olika trosuppfattningar och religioner, och även i skolans värld finns det elever från olika kulturer och religioner. Tidigare forskning visar att det finns en problematik kring religionskunskapsämnet och dess inkluderingspotential. Religionskunskapsämnet kan många gånger uppfattas som stereotypt då den undervisande läraren ofta undviker att behandla livsfrågor på djupet, och istället lär ut ytliga och faktabaserade kunskaper till eleverna. Detta leder till att eleverna blir omotiverade, har svårt att se syftet med undervisningen samt att eleverna inte inkluderas i undervisningen. Utifrån denna bakgrund avser denna studie, vilket är en ämnesteoretisk studie med religionsdidaktisk relevans, att redogöra för lärares syn på religionskunskapsämnet samt redogöra för ämnets historik och hur det definierats med fokus på frågan om inkludering.
SO