Läroboken har en stark ställning i undervisning generellt sett och historieämnet är inget undantag. Därför är det viktigt att läroböckerna som används är av hög kvalitet. Syftet med detta arbete är att undersöka vad befintlig forskning säger om historieläroböckernas potential att utveckla elevers historiemedvetande och även hur de svarar mot kursplanens uppställda mål. Studiens frågeställningar har besvarat genom en systematisk litteraturstudie som granskat vetenskaplig forskning som därefter har diskuterats. Litteraturen har funnits genom databaserna Summon och DiVA.
Studiens resultat visar på att många historieläroböcker brister i möjligheterna att utveckla ett historiemedvetande hos eleverna när boken får stå på egna ben, enligt den studerade forskningen. En vanlig uppfattning i den undersökta forskningen är att det i läroböckerna ofta anläggs ett ensidigt perspektiv som riskerar att göra det svårt för läsaren att sätta sig in i de frågor som väcks och identifiera sig med dem. Detta kan i sin tur leda till att historieläroböckerna ger ett intryck av att historien är isolerad från nutiden när historieämnet i själva verket ska utveckla ett historiemedvetande vilket medför att eleverna kan se kopplingar mellan dåtid, nutid och framtid. En slutsats som dras i den studerade forskningen är att historieundervisningen kan kompletteras med till exempel skönlitteratur eller diskussioner som går förbi lärobokens texter.
SO