Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken syn en utvald grupp av mina gymnasieelever har för syn på spanskundervisning. Anledningen till detta är att det finns flera olika studier samt dokument på Skolverkets hemsida som visar på att det främjar elevernas resultat om de är medvetna om sin inlärningsprocess.
Som metod för mitt arbete har jag valt att genomföra en kvalitativ fallstudie. Jag intervjuade tio av mina elever, intervjuerna gjordes under de två sista månaderna 2016. Jag talade med var och en av eleverna under 15-20 minuter, istället för att ställa raka frågor försökte jag istället få dem att berätta så mycket som möjligt om sin syn på spanskundervisningen, såväl det som de upplevde som positivt som negativt. Fokus låg givetvis på att få dem att förklara hur de lärde sig på bästa sätt.
För att kunna ta med elevernas synpunkter i den här uppsatsen men ändå försäkra mig om att de kan känna sig fullkomligt anonyma har jag benämnt dem vid några av USA’s stater. De vet inte ens själva vilken stat jag förknippat dem med.
Många elever anser att de skulle lära sig bättre om materialet var baserat på verkligheten och sådant som intresserar en tonåring, detta gäller främst de duktiga eleverna. Så gott som alla elever hävdar att de lär sig bättre om de får arbeta tillsammans med en kompis, med tillägget att de är ungefär lika duktiga. I de fall de arbetar med något nytt och svårt önskar de att få träna hemma eller enskilt innan ett eventuellt grupparbete eftersom de gärna vill bidra och inte känna sig okunniga.
De duktigaste eleverna säger sig inte ha några problem att förstå den språkliga strukturen och hur olika saker är uppbyggda som t.ex. verbens olika tempus. Däremot anser de elever som har det lite tyngre att de är duktiga på att lära sig glosor och vill gärna lära sig fler glosor i stället för grammatik. Sist men kanske allra viktigast så anser så gott som alla elever att det är jättevikt att få repetera allting flera gånger.