Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att belysa, problematisera och öka förståelsen för den dokumentation och forskning som finns kring synen på extra anpassningar när det kommer till prov och bedömning i ämnet svenska.
Studien sker mot bakgrund av hur det har sett ut med extra anpassningar och särskilt stöd ur ett historiskt perspektiv och de pedagogiska tankar som åberopas i sammanhanget och fram till den lagändring som skedde 2014 där skolan i sitt inkluderande budskap ska i så stor mån som möjligt lägga extra anpassningar inom ramen för den enskilde undervisande läraren. Detta faktum uppstår då denna lag som förtydligar och förstärker tanken att den svenska skolan ska vara en skola för alla och högsta möjliga mån förespråka en inkluderingstanke.
Studiens resultat visade att det råder otydliga riktlinjer kring extra anpassningar, att det fortfarande ej kan ses som fullt införlivat i skolan, att pedagogerna upplever att de redan innan den nya skollagen 2014 använde sig av anpassningar för att få eleverna att nå målen samt att olika skäl anges till att synen varierar bland informanterna såsom t.ex. kompetensbrist eller osäkerhet till vilka elever som ska ha anpassningar, tidsbrist, resursbrist eller andra orsaker. Denna sammanställning av forskning visar också på att det finns väldigt lite forskat på området och det skulle behövas fler och mer omfattande studier för att uppnå ett säkrare resultat.