Läsförståelsen bland svenska grundskoleelever har enligt internationella kunskapsmätningar gradvis sjunkit sedan millennieskiftet. Trots en liten uppgång i 2015 års PISA-undersökning ligger resultaten för läsförståelse bland svenska 15-åringar en bra bit under 2000 och 2003 års nivåer. Vi vet också att likvärdigheten mellan elever såväl som skolor ökar, och att skolans socioekonomiska sammansättning har fått ökad betydelse för elevernas resultat. Men frågan är vad dagens grundskolor gör för att motverka denna trend? Samtidigt som vi vet att det bästa sättet att förbättra sin läsförmåga är att läsa mer råder stor okunskap om hur omfattande elevers läsning inom ramen för skolarbetet faktiskt är och hur läsundervisningen går till.
För att besvara dessa frågor har jag tillsammans med kollegor på Högskolan Dalarna, Uppsala universitet och Umeå universitet påbörjat ett större forskningsprojekt som syftar till att utveckla mer kunskap om grundskolans läspraktiker i åk 6 och 9. Jag själv kommer särskilt undersöka den läsning och läsundervisning som sker på engelska och inom ramen för engelskämnet, sakprosa såväl som skönlitteratur. I ett första steg håller jag på att gå igenom tidigare didaktisk forskning inom området läsundervisning på ett andra- eller främmande språk. I min presentation ger jag en kort sammanfattande rapport av vad jag hittills funnit av relevans i tidigare svensk och internationell forskning inom detta område.