Studiens syfte är att ur ett genusperspektiv belysa hur pedagoger bemöter, tilldelar talutrymme och fördelar uppmärksamhet mellan flickor och pojkar i samlingar och gruppaktiviteter på en förskola. Med en kvalitativ metod och teoretiska utgångspunkter i Hirdmans teori om genussystemet samt kvinnans tre formler så synliggör studien den komplexitet pedagoger ställs inför i det pedagogiska arbetet i sin strävan mot mer jämställda förhållanden mellan flickor och pojkar i förskolan.
Resultatet av studien visar att pedagogerna är genusmedvetna när de får styra de planerade aktiviteterna som de själva vill. När spontanitet uppstår och barnen vill bli tilldelade talutrymme och fördelade uppmärksamhet, går det att urskilja spår av könsblindhet i pedagogernas bemötande. Vilket sporadiskt visade sig kunna leda till att pedagogerna omedvetet bevarade traditionella könsmönster snarare än att de utmanade dem. Detta medförde att barnen ibland bemöttes olika utifrån förväntningar och normer relaterade till sitt kön. Trots pedagogernas goda intentioner och försök till att främja jämställdhet i sitt bemötande, så skapades det olika förutsättningar för flickor och pojkar att bli tilldelade talutrymme och fördelade uppmärksamhet i såväl samlingarna som de pedagogstyrda gruppaktiviteterna.