Den här uppsatsen avser att ta reda på hur vård- och omsorgslärare ser på det språkutvecklande arbetet inom sina vårdämnen. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur lärarna upplever att de arbetar språkutvecklande och om de gör det på ett sätt som främjar kunskapsutveckling och språkutveckling sida vid sida. Intentionen med undersökningen är ta reda på hur lärarna arbetar och om undervisningen är organiserad för att inte bara gynna kunskapsutveckling utan även arbetar språkutvecklande. Metoden som används i utredningen är en kvalitativ undersökning som beskriver och analyserar lärares reflektioner om och tillämpning av språk- och kunskapsutvecklande aktiviteter i undervisningen på yrkesprogrammen. Data samlas in genom intervjuer och samtal med informanter som är vård- och omsorgslärare på gymnasiet och på en vuxenutbildning. Resultatet visar att lärarna arbetar på ett medvetet sätt med språket i sin ämnesundervisning. Genom explicit undervisning, cirkelmodellen, kamratinlärning och handledare i samband med APL-perioderna som alla är olika didaktiska sätt att arbeta efter det sociokulturella perspektivet. De olika lärarna uppger att de arbetar på liknande sätt med språket och att de inte skiljer mellan de som har svenska som modersmål och de som har svenska som andraspråk på grund av att båda grupperna behöver språklig stöttning.