Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att belysa högstadieelevers perspektiv på läsandet i skolan för att se om och hur dessa skiljer sig från ett lärarperspektiv. Detta görs mot bakgrund av forskning kring ungdomars läsvanor, läsmotivationsforskning, aktuella styrdokument samt utifrån det sociokulturella perspektivet. För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes sex elevintervjuer i årskurs nio, två lärarintervjuer i svenskarbetslaget samt en intervju med skolbibliotekarien.
Resultatet av intervjuerna visar att högstadieelevers attityd till läsandet i skolan är förhållandevis negativt, dock med positiv betoning på läsande som sker i sociala sammanhang. Den undersökta elevgruppen har, om än varierad motivation till läsning generellt, olika intressen och erfarenheter vilka återspeglas i de material de väljer att läsa. Resultatet pekar på att den undersöka elevgruppens läsintressen inte reflekteras i undervisningen, utan att läsandet i skolan förefaller distanserat från elevernas erfarenhetsvärld. Lärarnas perspektiv på läsandet i skolan uttrycks av de intervjuade lärarna vara alltför tidsbegränsat, så till vida att de inte hinner ta vara på elevernas intressen och erfarenheter. Denna lärarattityd motiveras av en plikt till läroplanen, vilken lärarna lutar sig mot när de tar fram uppgifter som inbegriper läsning, dock negligeras elevernas behov av ett elevinflytande i läsandet. Lärarnas och elevernas attityd till läsandet förefaller att skilja sig ur en kulturell aspekt, vilken kan förstås genom det sociokulturella perspektivet i den mån att lärarna inte har full insikt i elevernas närhet till det digitala samhället. Detta har resulterat i bristen av samtida, elevnära och populärkulturella texter i svenskundervisningen.
Svenska