Språklig mångfald i den svenska skolan ställer krav på verksamma lärare, liksom på lärarutbildare och lärarstudenter. För att undersöka synpunkter på och erfarenheter av flerspråkighetspedagogik och utforska om transpråkande får utrymme i den svenska lärarutbildningen, har vi utfört en intervjustudie med lärarutbildare och lärarstudenter. Vårt fokus är på hur studenterna förbereds inför sitt arbete med den språkliga mångfalden i dagens skola samt vilka möjligheter, alternativ begränsningar, för transspråkande finns i lärarutbildningen. Vi vill även belysa hur transspråkande kan relateras till social rättvisa och strävan efter en skola för alla. I studien har vi intervjuat femton lärarutbildare från fyra lärosäten enskilt och fjorton lärarstudenter från tre av dessa lärosäten i grupp. Vi har gjort en tematisk analys av deras svar. Målet med intervjuerna var att uppmuntra deltagarna att prata fritt om just språklig mångfald i relation till lärarutbildningen samt om deras synpunkter och erfarenheter som utbildare eller student.
Lärarutbildare och lärarstudenter uppger att de ser på den språkliga mångfalden både inom lärarutbildningen och i den svenska skolan som central i dagens undervisning. Däremot pekar deras svar åt olika möjligheter och begränsningar, vilket i sin tur avslöjar vilken plats transspråkande kan ha i lärarutbildningen. I vårt paper ska vi presentera resultat uppdelade i teman: först på hur lärarutbildare och lärarstudenter ser på språklig mångfald i lärarutbildningen och skolan, och sedan på vilken plats flerspråkighetspedagogik tar i utbildningen. I dessa teman uppdagas frågor om bland annat bristperspektiv på språk, språkhierarkier, vikten av verksamhetsförlagd utbildning samt ovisshet om vem som har ansvar för flerspråkighetspedagogik i lärarutbildningen. Vi ämnar att föra en diskussion om transspråkande i lärarutbildningen, samt om transspråkande och social rättvisa.