Min studie klargjorde betydelsen av att förskollärare skapade goda relationer till barn som har svenska som andraspråk för att gynna deras identitet och språkutveckling i svenska språket.
Jag fokuserade på hur förskollärare arbetade med barn med svenska som andraspråk i verksamheten och om det sker på ett inkluderande sätt. Studien tog upp förskollärarnas förhållningssätt till barn med svenska som andraspråk och presenterade olika förutsättningar för att inkludera barnen, även barns relationer till varandra. Tidigare forskning handlade om förskollärares arbete utifrån de förutsättningar som finns till hands för att skapa goda villkor för barnen och kamratrelationer i förskolan.
Metoden för denna studie är kvalitativa intervjuer för förskollärare till flerspråkiga barns relationsskapande och till andra barn.
Det sociokulturella perspektivet, inkludering, närmaste utvecklingszonen och sociala interaktion används för att analyser datainsamlingar. Det som problematiserades i min studie är relationen till föräldrarna, där samtalen var begränsade på grund av språket eftersom relationen mellan förskollärare och föräldrar gav en fördjupad insyn i barnets lärande, utveckling och relationsskapande.
Resultatet kopplades sedan till den tidigare forskningen samt mina egna tankar och erfarenheter kring ämnet. Resultatet av intervjuerna visade att förskollärarna arbetade utifrån ett inkluderande arbetssätt, där barnen inkluderas genom kommunikation och relationsskapande. Förskollärarna visade intresse för varje barns behov. Förskollärarna arbetade även utifrån barnens olika förutsättningar som är de mest centrala resultaten av studien. Det fanns ett stort engagemang för olikheter när förskollärarna arbetade med barn som har svenska som andraspråk.