Denna uppsats utforskar färg som berättarkomponent i filmproduktion. Genom en semiotisk bildanalys av två filmers färganvändning undersöks först hur jag tolkar färgerna enligt semiotisk bildanalys som berättarkomponenter. Som underlag för analysen tar jag stöd av bland annat färgteori för att uppnå en större förståelse av färgers användningsområden. Filmerna som jag analyserar är
Crimson peak och Pans labyrint av regissören Guillermo del Toro. Med återkoppling till Guillermo del Toros egna intentioner angående filmernas färgläggning undersöker jag om hans färger uppnådde sitt önskvärda syfte, samt undersöker hur Guillermo del Toro använder färg som berättarkomponent. Vilket visar sig ligga i färgmedvetenhet i valet av färger, disciplin i färganvändningen och hur viktigt kommunikationen med bland annat produktionsdesignern är för färgens styrka som berättarkomponent.