Syftet med denna studie är att belysa hur lärare beskriver sina erfarenheter av särbegåvade elever i matematik i årskurs 1–3. Data har samlats in genom kvalitativa intervjuer som gjordes med fem lärare som undervisade i årskurs 1-3. Analysen har genomförs med hjälp av två teorier, Gagnés mo-dell som beskriver hur särbegåvning kan utvecklas samt Vygotskijs sociokulturella teori om den prox-imala utvecklingszonen. Resultatet visar att lärare vill utmana särbegåvade elever men inte har tid, resultatet visar också att lärarna inte har några svårigheter med att identifiera särbegåvade elever men däremot svårigheter med hur de ska definiera elever med exceptionella förmågor. Slutligen visar re-sultatet vikten av att diskutera elever med exceptionella förmågor för att bidra med ökad medvetenhet och kunskap om elever som är särbegåvade.