Kunskapsområdet i denna uppsats är
barn i behov av särskilt stöd där problemområdet var att synliggöra vad begreppet barn i behov av särskilt stöd innebär för verksamma förskollärare, samt vilka barn de ansåg ingå i det begreppet. Studiens syfte var även att synliggöra hur det möjliggörs att arbeta inkluderande för att tillgodose alla barns behov, samt hur barnen ska känna sig delaktiga i förskolans verksamhet oavsett om barnen är i behov av tillfälligt eller varaktigt stöd. Följande frågeställning har använts; Vilka förutsättningar i form av metoder och strategier har förskollärare i sitt arbete, för att inkludera och göra alla barn i verksamheten delaktiga, även de barn som är i behov av särskilt stöd? För att få svar på detta har jag använt mig av halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med verksamma förskollärare. Efter analys av resultat framkom bland annat att förskollärarna i studien är eniga om att begreppet barn i behov av särskilt stöd inte bara inbegriper de barn som diagnostiserats. Jag tolkar att förskollärarna anser att det kan vara de barn som benämns som gråzonsbarn och jag tolkar även att samtliga förskollärare förespråkar det relationella perspektivet som ett sätt att förhålla sig till barnen. De benämner dock inte begreppen i sig och lämnar därför tolkningsutrymme. Det framkom även att förskollärarna saknar kompetensutveckling för att på bästa sätt kunna arbeta i enlighet med läroplanen.