Syftet med uppsatsen är att undersöka flerspråkighet, etnicitet och kultur i tvåläroböcker i svenska som andraspråk för gymnasiet. Tidigare forskning har visat påförekomsten av etnocentrism i läromedel, men forskningen kring SVA-läromedel ärbegränsad. Den här studien ämnar därför att undersöka innehållet i SVA-läroböckermed hänsyn till de andraspråkselever som ska använda dem.En kombination av analysmetoder används i undersökningen: innehållsanalys ochdiskursanalys. Innehållsanalysen visar att majoriteten av de personnamn somförekommer i läroböckerna är svensketniska. Ytterligare en analys av data visar enstor övervikt av namn från Europa och Nordamerika. Resultaten pekar på etnisk ochkulturell homogenitet.Diskursanalysen visar på förekomsten av två diskurser i vardera läroboken. Den enakallas i uppsatsen för diskursen om flerspråkighet som resurs. Flerspråkighet beskrivsi läroböckerna som en tillgång för individ och samhälle, vilket skulle kunna stärkaandraspråkselevers flerspråkiga identiteter. Den andra diskursen kallas för vi ochdom-diskurs. Det som beskrivs som svenskt utgör ofta utgångspunkten för texternaoch står för det normativa vi. Det sätts ibland i kontrast till de andra, som representerasav andra kulturer och etniciteter än svensk. Analysen visar således på att etnocentrismoch andrafiering förekommer i innehållet. De här dragen är starkare i den ena avläroböckerna.En samhällelig vi och dom-diskurs reproduceras i läroböckerna, vilken underordnardem som inte passar in i den svenska normen. Det är problematiskt med tanke påmålgruppen andraspråkselever, eftersom många har utländsk bakgrund och/ellerannan kultur än svensk.Ytterligare en slutsats som dras är att läroböckerna delvis missar att dra nytta avandraspråkselevernas tidigare kunskaper och erfarenheter. Dessutom behöver lärareha kunskap så att de kan granska läromedel med kritisk blick.