Syftet med studien är att undersöka hur lärare på Sfi, enligt egna utsagor, planerar för undervisning i muntlig kommunikation med syftet att utveckla elevernas förmåga att argumentera. Forskningsfrågorna som besvaras i uppsatsen är följande: "Vilka styrdokument använder lärarna enligt egna utsagor när de planerar undervisningen i muntlig kommunikation?" och "Hur resonerar lärarna kring länkningen mellan mål, aktiviteter och bedömning i planeringen för att ge eleverna förutsättningar att utveckla en argumenterande förmåga?"
Studien är en empirisk undersökning med semistrukturerade intervjuer med en kvalitativ ansats. Materialet omfattar intervjuer med fyra Sfi-lärare.
Resultatet visar att Sfi-lärarna använder styrdokumenten för Sfi när de planerar sin undervisning i muntlig kommunikation. Resultatet visar också att en del av lärarna inte hade kunskap om hur de ska planera sin undervisning utifrån
Kursplanen för Sfi, Gemensam europeisk referensram för språk (GERS)och Läroplanen för vuxenutbildningen (Lvux12). Lärarna visar på flera framgångsrika strategier för att konstatera elevernas nuläge vilket är en god utgångspunkt att planera sin undervisning utifrån. Däremot är inte lärarnas sammanfattande planeringspraktik formaliserad på så vis att de kan dra nytta av varandras praktik. I och med att planeringen inte är dokumenterad är det svårt för såväl elever, lärare som skolledare att få en överblick över resultatet av planeringspraktiken med syftet att ge eleverna möjlighet att utveckla en argumenterande förmåga.