Folkmusikscenen i Sverige genomgick stora förändringar under 1980-talet och 1990-talet då en mer traditionell scen mötte en ny generation av musiker med delvis andra ideal och en annan musikalisk bakgrund. Med influenser från 1970-talets musikrörelse med band som Kebnekajse, Norrlåtar, Folk och rackare m.fl. samt den brittisk-irländska folkrockscenen, förändrades och omtolkades spelmansmusiken. I denna artikel argumenterar jag för hur olika tekniska innovationer var en förutsättning för hur denna nya folkmusikscen växte fram. Jag beskriver också hur denna teknik i många fall togs fram och användes av musiker, inte på grund av någon speciell fallenhet för musikteknik, utan att det i de flesta fall var en ”vision” eller ”idé” om en ”ny” musik som drev fram teknikutvecklingen. I flera fall innebar detta också både oväntade och oortodoxa sätt att utnyttja befintlig teknik.