Enligt Cedergren och Modreanu (2016: 84) består den litterära receptionskedjan av ett flertal olika länkar. En viktig länk i kedjan utgörs av utbildningsväsendet, både den högre utbildningen och ungdomsskolan. De val av skönlitteratur som görs inom undervisningen i franska vid akademiska lärosäten i Sverige har undersökts av Cedergren (2015). Hon konstaterar att dessa val till stor del består av redan konsekrerad litteratur från Frankrike.

   I en tidigare artikel har jag försökt komplettera Cedergrens forskning genom att i en läromedelsstudie undersöka vilken franskspråkig litteratur som eleverna stöter på under sina franskstudier på högstadiet och gymnasiet. På språkundervisningens grundläggande nivåer spelar nämligen läroboken fortfarande en viktig roll, även i 2010-talets digitala undervisningsmiljö (Vajta 2012: 747-748; Buchart 2013: 60). Undersökningens resultat indikerar att litteratur med anknytning till Frankrike (i form av dess europeiska territorium, la France métropolitaine) dominerar stort över litteratur från övriga fransktalande världen även inom ungdomsskolan. Resultatet visar också att många av de litterära texter som eleverna möter i läromedlen är sångtexter (Aronsson, kommande). Därför gör jag i föreliggande studie en närmare undersökning av de exempel på franskspråkig musiklyrik som figurerar i korpusen. Frågeställningarna är som följer: Vilka musiktexter ingår i de undersökta läromedlen? Hur ser fördelningen ut vad gäller verk från olika tidsperioder: rör det sig om de senaste hitlåtarna, eller är det snarare frågan om att förmedla ett redan konsekrerat kulturarv till eleverna? Dominerar manliga eller kvinnliga artister – och är dessa artister chanteurs-compositeurs som skriver sitt eget material, eller är de ”bara” uttolkare av andras texter? I vilken mån presenteras sånger som representanter för den fransktalande världen utanför Frankrike?